Annons


Arkitektoniska växthus, tillgängliga gummistövlar och en och annan japanska lönn gör att det inte finns någon återvändo alls och en fruktar att det här är bara början

atherton-keener-door-extended

– 1

Jag sa att jag aldrig skulle bli en sådan som grävde i jord, bytte sticklingar och letade i uppslagsböcker. Jag trodde inte ens att jag skulle kvala in i gruppen under som i folkmun sätts som någon sorts standard och utgångspunk för alla villaägare tills motsatsen är bevisad – just det där att tycka det är avkopplande att räfsa löv, arrangera i kryddlandet och beskära vissna kvistar. Inte jag inte. Och se så fel man kunde ha. 4 år som husägare och sen föll jag som en fura. Det skissas trädgårdar i all oändlighet, böckerna ligger på slarvigt travade högar utmed väggarna, gummistövlarna står lättast tillgängliga och jag tycks allt som oftast hitta en sekatör i min egna bakficka. Men endast ett kryddland hit och ett dit, nej nu är det andra visor. Här ska det gjutas och kaklas, kalkbeklädda stenar läggs omlott och det arkitektoniskt svarta växthuset blir omringat av barrbeklädda växter i symbios med japanska lönnar och yviga gräs som rasslar i vinden. Och så håller det mest på nu för tiden och det finns inte någon återvändo i hela världen – ja nu när trädgårdsintresset har kommit till menar jag.

Foto – Ye Rin Mok

 

(0)
(0)


Annons



SENASTE FRÅN RESIDENCE