Annons


Vem blir väl inte lite lagom salig när saker och ting bara försvinner på ett sätt som gör att man framstår som den ordentligaste i hela världen

IMG_8022

Häromdagen och det var mer än bråttom till att passa den där tiden var avsatt till att befinna sig i bilen och vara påväg. Det var stress och det fanns inte ens en takeawaykaffe redo som ett endaste plåster på såren för att tiden som inte fanns också skulle hållas till den mest satta versionen av punkt och pricka. Och där och då. Alldeles på eftermiddagskvisten så kom det där ljuset och man ville bara pausa till att föralltid ha det kvar. Det mest förlåtande dagsljuset av alla och inte en endaste brödsmula syntes på köksbrodet. Allt bara var och jag slutade titta på klockan för att pausa som i ett avbrott i microformat. Några bilder och man tänker att det stannar. Ljuset alltså. Att ljuset kommer vara just precis detsamma när jag har kommit tillbaka hem.

Det var det givetvis inte men bilderna fanns kvar i kameran. Och va gör väl den där micropausen för en redan späckad agenda när allt kommer omkring? Dagen efter när man tittar på bilderna och även fast det inte ens råkar vara så bra att man själv är en fotograf på mils avstånd så kanske man kan inbilla sig att det finns lite av det härliga kvar i bilderna till trots. I den bästa av världar så ska man ju inte ens behöva ha varit på plats för att förstå grejen.

IMG_8026

Och igår så kom en kommentar på bloggen. De mest finaste ord som kanske kan förmedlas och att motta i det ödmjuka skedet som nytillträdd bloggare. Frida från Trendenser skrev ”(…)hoppas innerligt att du fortsätter med ditt bloggande i all evighet, amen”. Och man hoppar nästan ur kontorsstolen efter orden från de största som dyker upp och som välkomnar en annan.

Kanske kan man till och med våga lova tillbaka något,  som t.ex.. dagsljus under den mest tidspressande stunden. Kanske att någon också ser vad jag såg och då har en också lyckats. Det får vara målet. Att härliga tillfällen, om så i microformat måste förmedlas trots att alarmen piper på telefonen. Trots att man är kaffesugen och trots att man redan borde ha kört ut på den stora vägen iväg från stan. För vem är väl jag till att behålla dagsljuset med bildpotential för mig själv? Det kan jag göra någon annan gång. Men inte nu. Nu vill jag dela med mig. Ta sådär en bild eller två och just förundras över att alla brödsmulor på köksbänken försvann som ingenting hade hänt. Amen.

(0)
(0)


Annons

  • martinreda.com

    Ahhhh fantastiskt! Så bra skrivet! Bilderna var också bra såklart. Naturligtvis.
    Jag har bara en fråga. Varför blir ” Praise the lord” ”parisersmörgås ” på min autocorr?
    Halleluja!
    Kram /m

    • Lina Kastrup

      Tack för snälla ord Martin! Men jag förstår inte alls varför parisersmörgås skulle vara ett sämre valalternativ i sammanhanget? Det känns ju plötsligt som det mest självklara. Ehrm.

      Kram och ha en härlig dag!



SENASTE FRÅN RESIDENCE